Home

Illustration till intervju Illustratˆr- Ida Stuenes

Elin Kvicklund är medlem i litteraterna och har studerat konst, litteratur och estetik i Uppsala. Tydningen har flera gånger publicerat hennes texter, senast i nummer 9/10. Nu går hon på Biskops Arnö och i dagarna debuterade hon med diktsamlingen fosternatten på FEL förlag.

Många som skriver resonerar kring varför de gör det. Varför gör du det, och varför är det viktigt att bli utgiven?

För att jag satt hopkrupen i mitt flickrum och skakade av kraften, stötarna texten kunde ge mig. För att materialisera, för att bryta ner det konkreta till någonting abstrakt och därigenom kunna närma mig det, för att befinna mig inuti. För att jag är rädd, för att jag måste. För att försöka tala med det som inte går att tala med. Att bli utgiven har aldrig varit det centrala, FEL var det första förlag jag skickade till, men det är klart att själva utgivningsprocessen varit viktig för just den här boken. Den hade inte blivit till annars.

Jag undrar hur du hittade din form? Vad har du för förebilder? 

Jag tror inte att det syns i formen vilka författare och poeter jag beundrar, även om jag uppskattar flera poeter som själva experimenterar med det. Formen har vuxit fram ur mina tidigare dikter men också ur det muntliga framträdandet, typografin är för mig ett sätt att försöka tonsätta texten. Formen är ju också i sig en bärare av betydelse, av känsla, av rörelse. Jag försöker ge utrymme till tomhet, till andhämtning. Ibland inte.

Jag utläser en tematik i dikterna kring det kroppsliga, kring olika element som berör graviditet. Graviditeten som sådan associerar jag till kvinnan. Hur tänker du kring att skildra kvinnan och det kvinnliga?

Jag tänker inte att jag skildrar ”kvinnan”, verkligen inte. Möjligen stundtals en mänsklighet, ett Jag eller en tillvaro som kan uppfattas som kvinnlig. Det kvinnligt konoterade bär på en subversiv smärta och kraft som jag ofta återkommer till i mitt skrivande.
Med ordet foster och den tematiken tänker jag på ett nästan-blivande, ett potentiellt människoblivande. I dagens samhälle tillåts vi inte fullt ut att bli hela människor. Och har därför inte heller kapacitet att sörja det. Det finns ett stort trauma i allt det liv som ständigt förspills. All den levnadstid som förslavats. Det är som en enda lång drunknad, ett enda gemensamt fostervatten, fyllt av potential, potential till revolution, till födelse.

Jag vill åt de där stunderna av människovarande. Vill försöka hitta ett språk för en abstrakt och samtidigt väldigt konkret sorg. Det här är väldigt mycket en berättelse om utsatthet, förintelse och nästan-födelse.

Få saker inom litteratur väcker så mycket känslor som vad poesi är och bör vara. Estetisk eller politisk? Meningsbärande eller vacker? Sysslandes med livets stora frågor, ljud eller något helt annat? Jag undrar vad du tycker är det viktigaste med poesi. Vad i den intresserar dig mest?

Jag tycker att den kan vara allt det där. En poesi som begränsar sig till att endast vara det ena eller andra blir tråkig, jag tror inte ens att det finns sådan poesi. Den intressanta poesin rymmer alltid lager av betydelser och kan ge språk till en högre form av kommunikation eller förnimmelse. En kommunikation via förnimmelsen och vice versa.  En vacker bild som inte rymmer smärta, som inte rymmer frågor om vad det är att vara människa är värdelöst som poem för mig. Fast samtidigt ligger ju smärtan inbäddad i själva skönhetens natur. Det är en svår fråga du ställer. Det går inte att ha mallar, i mötet med ett trollbindande poem så är det inte alltid lätt att säga vad det är som fängslar. En bra dikt kan vara som en besvärjelse, som tvingar en ner i sina egna djup, där allt svartnar, orden försvinner. Glöm vad jag sa.

Du ska precis börja på Biskops Arnö. Vad hoppas du få ut av året där?

Jag förväntar mig en ständig skrivkramp. Att det blir vinter. Hoppas på annat. På snälla människor, på spännande text. På revolution.

av: Anna Lundvik

 
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s