Home

10612735_616829351682638_8901917546635648695_n

Nummer 14 av Tydningen ägnas åt kritik. Här ges rum för intressanta resonemang om litterära roller, bland annat i David Zimmermans behandling av Roland Barthes, ”kritikern som ger slutgiltig kritik åt sitt eget kritikerverk”. Kritiker och författare flyter ihop. De relationer Zimmerman teoretiskt undersöker har Adam Ehlert lekfullt gestaltat i ”21 uppslag till litteraturkritik hämtade ur Adam Ehlerts laptop”. Här dras den skönlitterära textens inflytande på den kritiska till sin spets. Kritik har blivit litteratur, litteratur kritik, kritikern författare och författaren kritiker.

Mats O. Svensson tillåter sig en reflektion över kritikerskapet i sin recension av två nyutgivna haikusamlingar om Buffy the Vampire Slayer och Beyoncé. Svensson problematiserar de samtida litterära rollerna och diskuterar medfött kulturellt självförtroende. Filip Lindbergs essä om det vetenskapliga behandlandet av Lars Noréns relation till psykoanalysen mynnar ut ett konstaterande att kritiken är starkt bunden till sin tid.

Litteraturförhoppningen Elis Burrau tar ännu en gång plats i Tydningens skönlitterära del med sin underhållande och skickliga poesi. Grabbarna Ehlert och Lindberg bidrar med den gemensamma texten ”Kjellkritik” som ironiserar över Uppsalas egen deckarkonung Kjell Eriksson.

Tyvärr tycks Tydningens skribenter utgöras av en ganska sluten skara, istället för att utgöra ett medium där nya, oetablerade röster ges utrymme. Bara Johan Attfors och Burrau sitter inte i redaktionen, men i unga litteraturkretsar kan Burrau knappas ses som en nykomling. Ehlert, Lindberg och Svensson bidrar dessutom alla med fler än en text var, om än kompetenta sådana.

Högst anmärkningsvärt i de feministiska svallvågorna är att bara två av numrets texter är skrivna av kvinnor. Att litteraturkritiken länge varit mansdominerad är något de etablerade medierna försökt och i stor uträckning lyckats komma till rätta med. Att en ung litterär tidskrift som borde se till att utmana det litterära etablissemanget misslyckas är ironiskt och bakåtsträvande. Istället för att utmana den makt den manliga kritikern har, som Tydningens manliga kritiker förvisso erkänner och reflekterar över, så verkar detta nummer för att bibehålla en sådan struktur.

Chefredaktör Malin Niklassons ledare är en av två texter skrivna av kvinnor. I vanlig ordning ramar den fint in numret och motiverar temat. Den andra är en recension av Tydningen nummer 14 av Anna Lundvik. Texten tar visserligen upp könsfördelningen i numret men verkar framförallt vara ett krampaktigt försök från redaktionens sida att reparera skadan. I tidskriftens grafiska inslag ges kvinnor däremot större plats. Den färgstarka bildkonsten av Dina Isæus-Berlin lättar upp det i övrigt teoretiska numret.

Text: Anna Lundvik
Foto: David Zimmerman

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s