Ur Tydningen nr. 21/22: Mellan det egna och det främmande
––––––––––
Kritik
Avhandling inom konstnärlig forskning
Christina Ouzounidis
Tvivel, replikernas poetik
272 sidor, Glänta produktion
Det börjar med: ”Det började med en erfarenhet av talandet, av en för yttning ut
ur den egna kroppen.”
Det fortsätter med: ”Det stämmer inte. Det började med att orden överröstades.
De andras. Mina.”
Det börjar om med: ”Det är en efterhandskonstruktion. Allt har blivit till berättelse
nu och är inte särskilt tillförlitligt.”
Det börjar med talandet.
Det fortsätter med tvivel.
Det börjar om i tvivlets talande motstridighet.
Det fortsätter genom oförenliga rörelser som skapar tvivel.
Det är ett tvivel som beskrivs i ett vad samtidigt som det skrivs genom ertalet hur.
Det är hur som gör vad; vad som gör om hur: hur som blir till att (som upplöses i hur).
– – –
Det börjar i iscensättningen.
Det börjar i iscensättningen av ett dialektiskt kunskapande där det som beskrivs
skrivs; det som skrivs beskrivs: samtidigt.
Det fortsätter så, i framställningen av den omöjliga rörelsens möjlighet.
Jag fortsätter här, i verkets verkan – i dess pågående hur.
I börjandets återvändande rörelse.
I börjandets återvändande rörelse som vågar erkänna och införliva förgångna miss- lyckanden och omöjligheter, vågar låta dem bli en del av fortsättandets möjlighet.
(Att våga börja om mitt i ett fortsättande.)
– – –
Om jag läser tvivlet som en fråga
Om jag läser tvivlet som en fråga?
Om jag läser tvivlet som en fråga som formulerats utifrån ett svar
Om jag läser tvivlet som ett svar som formulerats utifrån en fråga
Om jag läser tvivlet som en figuration
Om jag tänker på hur jag tänker
Om jag tvivlar
Om jag tänker tvivlet som mellanrummet mellan det menade och det menande
Om jag inte gör det
Om jag gör det
Om jag inte låter mellanrummet förvandlas till en metafor som förvandlar
Om jag inte tvivlar
Om jag försäkrar mig om skillnaden mellan situation och situation
Om ingen förskjutning sker
Om ingen förskjutning sker
Om ingen förskjutning sker
Om jag tänker boken som ett ertal försök att skapa en poetik som kan skriva replikens komplexitet
Om jag tänker boken som ett sökande efter former som kan härbärgera och aktivera denna poetik
Om jag fortsätter här
Om jag fortsätter så här
Om jag accepterar att det inte nns något språklöst utan språket
Om jag tänker med Freuds begrepp ”felsägning”, hur det gav mening åt språkliga fenomen och situationer som annars förbisågs och förstods som misskommunikation
Om jag tänker så om erfarenheter, effekter och affektioner
Om det gör det osagda sagt
Om jag tänker så om tystnad
Om jag säger tystnad
Om jag talar
Om det börjar så
Om det börjar om så
UT G Å N G S P U N KT
– Man bedömer tänkandet med en måttstock som inte är avpassad för det. Denna förfaring liknar förfaringssättet att söka upptäcka fiskens natur och förmågor genom att undersöka hur länge den kan leva på torra land. [1]
Tystnad
– Situationen är en guldfisk. Det den erfar erfar den. Rusar och erfar. [2]
– Läsningen är en guldfisk. Det den erfar erfar den. Rusar och erfar. [3]
1 Martin Heidegger, Brev om humanismen, Daniel Birnbaum och Sven-Olov Wallenstein (övers.), Thales, Stockholm 1996, s. 7 f.
2 Ouzounidis 2016, s. 200.
3 Det börjar om här: i ockuperandet av vetenskapens form, i förskjutningen och förändringen av dess meningsproduktion.
(Att våga fortsätta mitt i det tvivel som vet att det måste fortsätta.)