Ur Tydningen nr. 35: Läsningar
––––––––

1. En inledning
Det händer ibland att textrader berör på ett sätt som saknar motstycke /// som läsare är man i den stunden fullständigt förvissad om att varken före eller efter ska sensationen vara såhär stor /// liksom alla förälskelser är den sista och alla sorger den första /// man blir nästan arg /// styrkan och intensiteten /// man måste nästan lägga boken ifrån sig /// har du läst något så bra? frågar man sin vän och visar upp texten /// känslor är icke-överförliga /// om jag säger något om den kurdiske poeten Salim Barakat måste jag också säga att han sedan länge bor i Skogås utanför Stockholm /// om det är relevant vet jag inte men också jag har bott i Skogås ett tag /// Sovande rävar i rubiner presenteras av bokförlaget Tranan som ”ett tvärsnitt av Salim Barakats lyrik” /// i kronologisk ordning får vi ta del av utdrag från sju av Barakats diktsamlingar /// sista texten sägs komma från ”Skogås skogar” varifrån han nu skriver /// jag kommer inte över det /// diaspora är ett varmt ord och exil ett kallt /// Barakat skriver:
Värj er med det varaktiga
och jag gör det /// jag går in i diktsamlingen och värjer mig mot allt utanför.

2. Till försvar för oförståelsen
Det är omöjligt att läsa Barakat utan att fundera över den svenska litterära offentlighetens behov och svenska språkets förståelse av det ”förståeliga” (och därmed också det ”oförståeliga”) /// om du säger A måste du säga B /// om Barakat i en av dikterna i den inledande sviten Dimman, balanserad som en herre skriver:
med sändebud som bär sina inälvor som brev banar marken sig
väg till mig
måste han också säga vad det betyder eller åtminstone varför meningen är komponerad så /// det omständliga provocerar /// att en kurdisk erfarenhet av våld vibrerar i mig när jag läser räcker inte /// att dikterna i Sovande rävar i rubiner överlag arbetar med språkets töjbarhet räcker inte /// nej den där meningen är ajabaja på svenska och nu måste författaren stå till svars genom att bli osynliggjord /// en gång visade jag Barakats poesi för en författare jag tycker om /// utan att göra en ansats till läsning sa hen ”jag förstår inte” /// vad betyder förståelse i ett sådant sammanhang /// det är sant att också stora delar av den moderna svenska lyriken värjer sig mot det förståeliga men inte på samma sätt som Barakat /// nej usch ta bort /// Barakat söker läsarens tolkningar /// utan läsaren ingenting /// han skriver:
lämnar en gnistrande tragik i det gnistrande blodet
inte försiktigt som det förklarande ekot
[…]
utan med det förgängligas myllrande rusning till sin
trollmakt
plötsligt beskriver han sin poesi och hur läsaren måste infinna sig /// inför varje ord hela tiden /// ta hela sitt jag med sig och lämna med vad det vill /// ”jag förstår inte” sa författaren /// det säger också den svenska litterära offentligheten med sin bedövande tystnad /// i Sverige skrivs inte litteratur som den hos Barakat hur länge han än bor i Skogås /// här är traditionen en annan /// inga metaforer tack och helst inte det vindlande skönmålande vackra /// inte heller i den svenska romanen är Barakat välkommen /// där premieras det ”direkta” och ”skarpa” och ibland “korthuggna” “tydliga” /// ja den svenska litteraturen idag känns många gånger harmlös också när den vill provocera eftersom den inte vågar vara oförståelig i mer än ansatsen /// också det mest makabra står rakt upp och ner som vore läsaren Försäkringskassans inläsningscentral /// jag undrar när det blev så /// jag undrar varför och lägger ifrån mig den senaste svenska romanen efter bara tio sidor /// men Barakat skriver:
Och jag, den djärve, är besatt av min lek med att slösa bort
främlingens arv och öden
och det är jag tacksam för /// det är sant att texten är en översättning från arabiskan (som Barakat än idag skriver på) men nu finns den som en oundviklig del av det svenska språket /// vem vill inte slå armarna om och ta den till sig /// vem vill inte förlikas med att dikterna i Sovande rävar i rubiner behandlar ett våld som inte kan skrivas ut enligt den svenska förståelsen av direkthet utan att våldet då upprepas /// istället sveper den en skyddande mantel om den läsande kroppen med upplevelser av trauma /// den kan många gånger läsa Barakat utan att skada sig /// orden är många och omhuldande och bilderna storslagna nästan svindlande /// han skriver:
Slaktdjur av marmor
och tycks vilja lugna läsaren /// säga att djuren är inte utav kött /// och det fungerar /// jag blir lugn /// läser vidare.

3. Till försvar för förståelsen
Nej det går faktiskt inte att läsa Barakat utan att fundera över den svenska litterära offentlighetens brist och svenska språkets förståelse av det ”förståeliga” /// jag undrar hur en översättning till kurdiskan av raden ”i en cylinder i vattnet av vattengråt” skulle se ut /// vad skulle mamma säga /// skulle hon be mig förklara raden eller förkasta den helt /// är Jäderlunds rad lika skum som den där Barakat skriver:
Begrundande den som begrundar mig ger vallmon mig sin
övertygelse, och senapsfröet delar ut sina knuffar med mina lemmar
jag häpnar /// vad står här egentligen /// jag förstår inte /// jag hör det så tydligt och outgrundligt vackert på arabiska men jag förstår det inte när det står med samma bokstäver som de hos Jäderlund /// vilken “övertygelse” ger vallmon och kan det möjligtvis vara så att övertygelse inte är det rätta ordet här /// jag beundrar översättarna Jasim Mohamed och Jonathan Morén men avundas dem inte /// inget här är enkelt /// Barakat är känd som en av de främsta inom arabisk poesi /// det innebär att han är en mästare på det sjungande klingande svåra /// omskrivningar och metaforer /// liknelser som följer på liknelser och dramatik på dramatik /// därutöver språklekarna och referenserna /// Sovande rävar i rubiner är ett sorgebrev och ett kärleksbrev i ett /// en karta över en fallen plats med ett fallet folk nu bland Skogås skogar /// här finns verkligen allt och jag har ju alltid älskat det /// vad har hänt med mig nu /// var det i och med den här läsningen av Barakat som jag förstod att några av hans meningar inte gick ihop /// var det nu som meningarna började skava /// översättningar är omöjliga /// alla vet det och alla håller med /// är tolkningar också omöjliga? /// ta ordet ”sköte” exempelvis /// vem använder ordet ”sköte” numera /// det är ett värdelöst ord och jag hatar det /// jag bryr mig inte om att diktsviten Plundrade skattkammare där ordet förekommer har över trettio år på nacken /// översättningen gjordes för bara tio år sedan /// varför har Mohamed och Morén använt ett sådant ord /// varför komponera meningar som:
nu föds den förste hanen ur skramlet av namn som Gud ristar rena
i ödemarkens förvar
den är omöjlig /// den gör Barakat omöjlig på svenska och det gör mig sur /// jag måste ge den där författaren jag tycker om lite rätt nu /// usch vad jobbigt /// utöver den svenska litterära offentlighetens behov av det förståeliga finns såklart också detta /// översättarna har – omedvetet och med alltför stor respekt för Barakats original – gjort delar av den här diktsamlingen omöjlig /// oförståelig /// vilken förlust för precis alla tänker jag och suckar /// ger dock inte upp /// nej det kan jag inte /// i en senare diktsamling skriver Barakat:
Jag ska hålla den här eggen, den enda jag känner till mot varje strupe
och så ska också jag hålla Barakats poesi /// stolt mot varje fråga om meningars omständlighet eller texters brist på skärpa /// fråga inte sådant /// fråga varken Barakat eller någon annan /// eller jo möjligtvis översättarna Mohamed och Morén /// även om det inte är deras fel att Barakat är en mästare och översättningar omöjliga.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s