Inledning till nr. 37/38: Arkiv 2
–––––––––––

Det här numret är en uppföljning av vårt tidigare nummer Arkiv 1. Ett arbete där vi bjöd in poeter, konstnärer och skribenter att ge sina reflektioner kring vad ett arkiv är idag – bortom en romantiserande estetik av vita bomullshandskar som försiktigt rör vid sköra dokument ordnade efter arkiverandets systematik.

Med utgångspunkt i diktverket Zong! av M. NourbeSe Philip fick vi en annan blick för vad ett arkiv kan innebära.[1] Inte bara enligt den traditionella meningen: en samling analogt material, förvarad på en specifik plats, objektivt förordnat av en arkivarie, varifrån den subalterna inte kan tala. Om det är något som konstnärer och författare utvecklat under de följande decennierna efter att Gayatri Chakravorty Spivaks välkända essä publicerades, är det att en poetisk intervenering i arkivet kan möjliggöra andra förståelser och läsningar än den hegemoniska som arkivet ofta, och med rätta, tillskrivs.[2] Kanske inte utan att inleda samtalet genom att gå med på dess premisser, men genom att invertera det, svara på maktens påstådda logik med det påstått ologiska.

Philips diktverk utgår ifrån och arbetar med handlingarna från ett rättsfall från 1700-talet, i vilket kaptenen för slavskeppet Zong mördade 150 afrikaner genom att kasta dem överbord för att erhålla försäkringspengar. Rättegången handlade om försäkringsbedrägeri – inte mord eller massaker – eftersom människorna betraktades som skeppslast, varor. Hur talar man från arkivet när de enda handlingar som finns kvar, den enda historiska markeringen från händelsen, är slavägarens och lagstiftarens ord? Hur kan någon tala inifrån en sådan tystnad? Philip svarar med att namnge personerna och artikulera ett ”tänk om” – som tillåts framträda genom poesin. Med boksidans rumslighet, rytmiserade repetitioner, sonora förskjutningar och grafiska tomrum skapas ett slags stammande icke-narrativ av det rättsliga materialet som vill och måste försöka berätta historien om de 150 personerna som mördades, men som aldrig är närvarande i dokumenten. Kanske är det här poesins intervenering i arkivet spelar en viktig roll: det handlar inte om att fylla luckor, addera nya perspektiv och komplettera en hegemonisk historia, utan om att lyfta fram dessa tystnader, producera icke-narrativ, ge plats åt det affektiva och potentiella genom det poetiska språkarbetet. Med ett: som om, kunde, borde, skulle – i konditionalis radikala hypotes.

Det är varken en tillfällighet, eller kan beskrivas med en simpel poäng om arkivisk vändning inom samtidslitteraturen, att så många rasifierade och kvinnligt könade författare använt sig av de officiella arkiven i sina litterära metoder. Nämnda M. NourbeSe Philip, författarna Saidiya Hartman, Asiya Wadud, Don Mee Choi, Clare Hemmings, med flera – öppnar upp arkiven för att utnyttja, intensifiera, spekulera, manipulera, kasta om och svara maktens auktoritära anspråk på minne och historia.

I vårt andra försök – Arkiv 2 – att göra plats för en omdaning av arkivets betydelse, höll vi kvar vid detta hopp om möjligheten att tala tillbaka mot arkivet. Men kanske än mer utvidga vår förståelse av vad ett arkiv är, vad en sådan utvidgning av begrepp kan innebära, vad som händer när det även omfattar aspekter som inte konventionellt klassats som arkiv enligt principer om insamlande, förvaring, ordnande och gallring. Vad gör det med vår föreställningsvärld att se en kropp med dess celler utifrån dessa principer? Eller kärnkraftverket Forsmarks radioaktiva avfall som slutligen ska begravas i urberg i minst 100 000 år? En DNA-sträng som definierar vilka identiteter vi har? Jordens hav, med allt vad det slukat, omfattar och sväljer?

Just tanken om havet och miljön som arkiv återkommer på flera platser i numret. Hur och i vilka politiska syften kartläggs, förvaltas och lagras ett hav? Kan arkivet göra det rättvisa? Under arbetet med detta nummer läste vi Christina Sharpes In the Wake: On Blackness and Being,[3] där havet och begreppet ”the wake” – slavskeppets kölvatten – utgör ett sätt att förstå hur den transatlantiska slavhandeln ännu betingar livsvillkoren för människor i den afrikanska diasporan. Om vi förstår Sharpes begrepp som en arkivisk-aktivistisk handling, där havet sett som ett arkiv lagrar och förvaltar det förflutnas relation till samtiden, finns det kanske en radikal potential i en breddning av begreppet. Det är ett sätt att återvinna, återskapa och återminnas, de historier som inte blivit lyssnade till. 

Och samtidigt: vad är meningen med att tilldela företeelser ett ord som arkiv, i en tid då teknologins avancemang lett till att information lagras och registreras i en redan oöverskådlig skala? Data som blir kapital i händerna på storbolag, statsmakter, militär- och polisväsende; fria att utnyttjas för vinstintressen och säljas vidare. Att då exempelvis klargöra geoarkivens historiska och politiska premisser samt konsekvenser blir i en tid av klimatförändringar och miljöförstöring särskilt angeläget i politiska och etiska termer, då havens och mänsklighetens historia sammanfaller med planetens framtid. Ett slags elaborering och omorganisering av data, resurser och makt.

Den utvidgning av arkivbegreppet vi föreslår i arbetet med detta nummer är inte en fråga om att göra arkivet till en metafor, utan handlar snarare om att utmana givna föreställningar om vad begreppet innefattar och därigenom möjliggöra nya sätt att ställa frågor till arkivet och ingripa i det kunskapsproducerande som mötet med arkivet medför. I en tradition av maktkritiska läsningar av arkivet vill vi bredda förståelsen för vad en sådan hållning kan innebära, vilka historier, språkbruk eller hav den kan innefatta – utifrån politiska, teoretiska, estetiska och ekologiska parametrar.

 

––––––––––

[1] M. NourbeSe Philip, Zong!, Weslyan University Press, Middletown, 2008. 
[2] Gayatri Chakravorty Spivak, ”Can the Subaltern Speak?” i Marxism and the Interpretation of Culture, (red.) Cary Nelson & Lawrence Grossberg, University of Illnois Press, 1988.
[3] Christina Sharpe, In the Wake: On Blackness and Being, Duke University Press, 2016.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s