Förord till Tydningen nr. 43:44: Little Sparta. 

Under de senaste åren har vi i Tydningen arbetat fram detta nummer om den skotske poeten och konstnären Ian Hamilton Finlay (1925–2006) med utgångspunkt i den konceptuella poesi- och skulpturträdgården Little Sparta – poetens hem tillika arbetsplats. Trädgården, belägen i utkanten av byn Dunsyre i södra Skottland, rymmer över 270 enskilda verk samtidigt som den i sin helhet kan läsas som ett verk, en dikt, i egen rätt.

Arbetet med nr. 43/44: LITTLE SPARTA och vårt val att närma oss Finlays estetik och poetik med trädgården som inramning och utblick utgör på många sätt en fortsättning på vår redaktionella utforskning av läsning som ett utvidgat fält.[1] I Little Spartas olika distinkta delar – elva omsorgsfullt utformade landskap – aktiveras och förhandlas relationerna mellan lokalitet, historia, språk och läsning; mellan dikten och dess omgivning. Trädgården som undersökningsnod omfattar flera centrala aspekter av Finlays expansiva praktik och produktion. Här iscensätts och sker en växelverkan mellan en mångfald av motiv hämtade från historiska skeenden såsom den franska revolutionen och andra världskriget, mytologi och filosofi; här blandas revolutionära och pastoralt idylliska motiv i ett säreget och personligt bruk av en nyklassicistisk estetik.

Anläggandet av Little Sparta var ett samarbete mellan Ian och Sue Finlay. Paret kom till Stonypath, som platsen då hette, 1966, från sitt tidigare hem Gledfield Farmhouse, en gård som paret hyrde i Dornoch Firth i det skotska höglandet – där Ian hade realiserat ett mindre antal platsspecifika dikter. Men efter att han hamnat i konflikt med fastighetsägaren fann sig paret plötsligt vräkta och utan bostad, vilket fick till följd att konstverken övergavs. Nästa hemvist blev just Stonypath; en äldre lantegendom som tillhörde Sues släkt. På dessa vidsträckta marker kunde poesi- och trädgårdsarbetet få börja om och sedan fortsätta att utvecklas ända in på 2000-talet. Det var ett gediget arbete som de kom att göra tillsammans med en omfattande skara konstnärskollegor, stenläggare, skulptörer, gravörer och kalligrafer. Kunniga hantverkare och vänner som alltjämt namngavs och sågs som jämlika, medskapande parter.

Det faktum att Ian, då han led av agorafobi under en stor del av sitt liv, var oförmögen att lämna Little Sparta kom att villkora hans konstnärliga praktik och betingade även det gemensamma arbetet med Sue. Förutom att sköta merparten av trädgårdsarbetet översåg Sue installationen av många av Ians platsspecifika verk runt om i Storbritannien, Europa och USA. Brevkorrespondensen med andra poeter, konstnärer och hantverkare utgjorde också en viktig del av Ians arbetsprocess och var ett sätt att trots en annars relativt isolerad tillvaro förbli i ständig dialog med sin samtid. Hans polemiska idé om trädgården inte som en tillflyktsort utan en attack belyser därtill hur han förstod sitt arbete på och med Little Sparta – det ska inte förstås i termer av ett tillbakadragande, eller reträtt, för att använda den militära term som platsens namn föranleder, utan som en plats utifrån vilken att förhandla och formulera estetiska, etiska och politiska ställningstaganden.

Förutom en enstaka diktsvit har Finlays verk inte tidigare översatts till svenska eller uppmärksammats i någon större utsträckning i Sverige trots att det är ett av Skottlands mest betydande författar- och konstnärskap.[2] När Finlay upp­märksammas internationellt är det ofta för sin roll i 1960-talets avantgarde och för sitt bidrag till den konkreta poesin. I och med vårt redaktionella val att främst fokusera på 1980- och 90-talen har vi velat lyfta en period av Finlays konstnärskap som mer sällan ges utrymme. Numret innehåller bland annat översättningar av Finlays böcker och dikter, essäer skrivna utifrån besök på Little Sparta, en uppsättning olika läsningar av experimentella småtryck som gavs ut på Finlays eget förlag Wild Hawthorn Press, nyskriven poesi som går i dialog med Finlays verk samt en rad reproduktioner av böcker och kort som trycktes i samband med de simulerade krig Ian och Sue bedrev mot myndig-heter och konstkritiker under 1980-talet.


Noter:

1 Se bland annat Tydningen nr. 35: Läsningar.
2 Se Ian Hamilton Finlay, ”ur Spridda satser om trädgårdsarbete”, i OEI nr. 73–74: Grön våglängd: trädgårdar, parker, växter, övers. Jonas (J) Magnusson, s. 289–293.