Välkomna till en programkväll med utgångspunkt i Tydningen nr. 45/46: Kärnkraft på Hägerstensåsens Medborgarhus (biblioteket) torsdagen den 16/2 kl. 19:00–22:00. Kvällens program börjar 19:30. 

För att delta maila till: anmalan@medborgarhuset.se

––––––––––

PROGRAM:

– Redaktionell presentation. 

– Johan Redin läser sin essä “Kort utkast till en energipoetik. Det svenska atomarbetet”.

– Erik Sandberg håller en mikroföreläsning utifrån sin essä “Med evigheten som horisont”.

– Filip Lindberg läser sina poesiarbeten ”R2, Studsvik (1960–2005)” och ”R2-0, Studsvik (2015–2020)”.

– Petra Mölstad läser sin dikt ”Beredskapszon”. 

P A U S

– Henrik Andersson presenterar och visar sitt arbete Snö Mörker och Kyla. 

– Minus Miele läser sina poesiarbeten “Inventarium” och “Gerboise bleue, 1960”.

– Caroline Malmström och Signe Johannessen talar om ett obegripligt arkeologiskt fynd vid Kvarntorpshögen.

– Leif Holmstrand läser sin essä ”Chim↑Pom och radioaktiviteten”.

– Cecilia Luzon läser sin dikt “Utlöses av rörelse”.

–––––––––––––

Om Tydningen nr. 45/46: Kärnkraft

Kärnkraften har fått förnyad aktualitet. En historisk händelse inträffade den 27:e januari 2022 då Sveriges regering tog beslutet att tillåta ett slutförvar för förbrukat kärnbränsle på svensk mark. 500 tunnlar på 500 meters djup kommer borras ut i urberget i Forsmark, Uppland. Där ska 12 000 ton kärnbränsle förpackat i 6000 kopparkapslar kunna lagras under hundratusentals år, vilket är den tid det tar för det radioaktiva materialet att avklinga och bli ofarligt. Detta är en stor sak – men kärnkraftens aktualitet är såklart än mer märkbar eftersom en stor del av den parlamentariska politiken, både på nationell och internationell nivå, idag behandlar energifrågor. För första gången sedan 1980-talet diskuteras det på allvar i svensk politik att inte bara återstarta nedlagda kärnreaktorer, utan därtill att bygga helt nya kärnkraftverk – allt för att nära det ständigt ökande energibehovet. Detta utan några större ifrågasättanden av kärnkraftsindustrin som sådan: den framstår snarare som ett ekologiskt hållbart alternativ. 

De stora problem som det förbrukade kärnavfallet och dess hantering väcker är dock grundläggande för hur vi uppfattar kärnkraftsindustrin och därför något som vi inleder Tydningen nr. 45/46: Kärnkraft med. Det är, kort sagt, vår ingång i ämnet. Men detta nummer lägger också avsevärd vikt vid att närma sig den besluts- och produktionskedja som kärnkraften innefattar, men som allt för ofta utelämnas i det offentliga samtalet. 

Att på ett uttömmande sätt utreda hela dessa globala förbindelser är emellertid omöjligt i detta tidskriftsnummer, vilket utgör skäl för att vi valt att vidga perspektivet och också rikta fokus mot de aparta, avvecklade, oåtkomliga, dolda och mångfacetterade platser och praktiker kopplade till eller orsakade av kärnkraftsindustrin. Genom att aktivera olika historiska, politiska och konstnärliga tillvägagångssätt avser detta nummer komplicera frågan om kärnkraft och på så sätt bredda förståelsen för hur dess produktion berör vår direkta samtid och samvaro – som ett komplement och en kontrast till de existentiellt tyngda spörsmål som diskussionen om kärnkraften nödvändiggör – utan att ignorera dem. För de existentiella och filosofiska frågor kärnkraftsindustrin för med sig, vare sig den brukas för el- eller vapenproduktion, har en tendens att bli så stora och svindlande att de ofta skymmer sikten för den faktiska produktionen. Både den som pågår men också spåren efter det som har varit, vilket ofta kan komma att omforma och definiera hela geografiska områden. Vi har således velat vidga perspektiven –  och flera av bidragen riktar därmed fokus mot de aparta, avvecklade, oåtkomliga, dolda och mångfacetterade platser och praktiker kopplade till eller orsakade av kärnkraftsindustrin. 

Men detta nummer blickar också tillbaka på historien – särskilt åren 1979–1980, vilka var en höjdpunkt för det politiska motståndet mot kärnkraften i Sverige. Detta motstånd tog sig flera olikartade uttryck, men anknöt ofta till den brett mobiliserande ”Folkkampanjen Nej till kärnkraft”. En kampanj som bildades 1979 inför folkomröstningen om kärnkraften som hölls året därpå. Genom att återbesöka och ställa dokumentärt och bearbetat text- och bildmaterial från denna tid bredvid nyskrivna bidrag av författare, poeter, curatorer och konstnärer genererar numret ett spatiotemporalt överlagrat montage som möjliggör en ny läsning av såväl historien som av samtiden. På en formell nivå är detta ett försök att frambringa en annan kritisk fantasi- och föreställningsförmåga i relation till de mycket komplexa frågorna om kärnkraften. Att konsten och poesin inte bara är närvarande i detta nummer, utan i det närmaste utgör de diskursiva och praktiska fält som vi närmar oss och tänker på kärnkraften igenom, kan därför inte nog betonas.

–––––––––––––

Stöd gärna Tydningens arbete genom att teckna en prenumeration.