Diagram, tabeller och kartor – Erik Sandberg

Ur Tydningen nr. 48/49: Diagram, tabeller och kartor
_____________

DEN NYA KARTOGRAFIN:
PETERSPROJEKTIONEN

Vårt geografiska koncept av världen är felaktigt; det är produkten av kartografisk undervisning bestående av halvsanningar, irrelevans och förvrängningar. Dessa brister har utvecklats till en mytologi, summan av vilken var grunden för den stora myt som fortfarande existerar idag: att Europa dominerar världen från sin centrala plats på jordklotet.[1]

I början på 1970-talet presenterar den tyska historikern Arno Peters en ny kartprojektion – Petersprojektionen. Det speciella med Petersprojektionen är att den, till skillnad från vår tids mest reproducerade kartprojektion, Mercatorprojektionen, är ytriktig istället för vinkelriktig. Det innebär att jordens alla ytor är storleksmässigt korrekt återgivna. Peters nya kartprojektion väcker redan vid sin lansering stor kontrovers inom kartografikretsar. Även om landmassornas storlek är korrekt återgivna så förvrids deras former – områden kring ekvatorn dras ut vertikalt medan de kring polerna trycks ihop och breder ut sig horisontellt. Framförallt ansågs kartprojektionen inte skapa en rättvisande världskarta utan konstruera en som var politiskt motiverad; kartografens egna politiska åsikter tog sitt uttryck i världskartan. Belackarna hade inte fel, Peters projektion var politiskt motiverad, han ville göra upp med den eurocentriska världsbilden som styrt en stor del av världsuppfattningen sedan den europeiska kolonialtiden tog sin början, om inte tidigare. Det som skavde var snarare att såväl kartografer som gemene man tog den allmänt accepterade och flitigt använda Mercatorprojektionen för given och glömde bort dess politiska implikationer.

Peters mottog ytterligare kritik när man påpekade att hans projektion inte var något nytt påfund utan närapå identisk med en nästan hundra år äldre kartprojektion – skapad av den skotske prästen James Gall. Peters hävdade starkt att han aldrig sett Galls ortografiska projektion och att alla likheter endast var sammanträffanden. Idag kallas kartprojektionen Gall-Petersprojektionen.

Gerardus Mercator, eller Gerhard de Kremer, som han föddes som, var en nederländsk kartograf som 1569 uppfann kartprojektionen som bär hans namn. Det revolutionerande med Mercatorprojektionen var att den var vinkelriktig. En loxodrom[2] representeras på Mercators karta som en rät linje, vilket gör den utmärkt för navigation. 1500-talet var en tid då sjöhandeln var otroligt viktig för den europeiska imperialismen och dess många koloniala projekt. Problemet med projektionen är att landmassornas yta förvrängs och i synnerhet de som ligger söder om ekvatorn. Allt norr om ekvatorn framstår som mycket större än vad det egentligen är medan södra halvklotet ser mindre ut. Detta var snarare en funktion än ett fel på 1500-talet. Kartprojektionen gavs ett värdeperspektiv där Europa inte bara utgjorde världens mitt utan också representerades som ytmässigt större än vad det egentligen är.

På 1600-talet började den tyska geografen Johann Hübner att färglägga länder och deras kolonier i samma färg på sina kartor istället för tidigare praxis då varje provins hade sin egen färg. På så vis åskådliggjordes det koloniala Europas maktsfär tydligare. Tidens kartor såg ut som stora lapptäcken. Denna praktik fortsatte sedan att vara standard i många länder långt in på 1900-talet. Till exempel var de forna brittiska kolonierna, som Kanada och USA, ofta precis som Storbritannien röda på världskartor. Européerna kolonialiserade inte bara stora delar av världen utan också världsbilden.

I sin bok Die neue Kartographie (1983), som skrevs på beställning av FN-universitetet, ger Peters en kort överblick av kartografin och världskartans historia, följt av tillbakavisande av vad han själv anser är ett antal myter kring världskartan och till sist argument för sin nya kartografis överlägsenhet. Dessa argument rör allt från den tidigare nämnda ytriktigheten till matematiska ekvationer, förflyttning av nollmeridianen och världskartans färgschema. Även om Peters i Die neue Kartographie i första hand lägger emfas på världskartans krav på trohet och sanning i sin representation så håller han fast vid att kartografin även är en konstform som kräver sin skönhet. Kartans visuella estetik är dock inte ämnet för Die Neue Kartographie, även om flera aspekter och argument i den hamnar i skärningspunkten mellan estetik och exakthet, och inte heller för den större delen av Peters arbeten.

Arno Peters föddes år 1916 i Berlin. Båda hans föräldrar, Bruno och Lucy, var engagerade i fack- och arbetarrörelsen i Tyskland. Föräldrahemmet användes flitigt som möteslokal för Spartakusförbundet som båda föräldrarna var medlemmar i och paret tog emot både nationella och internationella gäster verksamma inom olika vänster- och frihetsrörelser. Modern Lucy hade också ett starkt engagemang i antikoloniala föreningar och rörelser som stödde afroamerikaners kamp om rättigheter i USA. Hon brevväxlade intensivt med journalisten, författaren och aktivisten William Pickens som var en mycket aktiv medlem i NAACP (National Association for the Advancement of Colored People) grundat av W.E.B. Du Bois. Pickens var en av de många gäster som besökte paret Peters hem och vars bok Bursting Bonds (1923), som han gav familjen, gjorde starkt intryck på den unge Arno och hans syn på västvärlden. Fadern Bruno greps av naziregimen för att ha sympatiserat med kommunister och satt fängslad mot slutet av andra världskriget.

Mot slutet av 30-talet reste Peters till Hollywood för att studera amerikansk filmteknik, som låg långt före den tyska på den tiden, och återvände till Tyskland som en av landets yngsta filmskapare när han 1941, i egenskap av produktionsledare, färdigställde sin första film: musikalen Immer Nur Du (Kärleksduellen, på svenska). Fyra år senare disputerade Peters i ämnet historia vid Humboldtuniversitetet i Berlin med avhandlingen Film as a Means of Public Leadership. Under studietiden och arbetet med sin avhandling växte Peters frustration över hur eurocentriskt historieämnet var vid universitetet.

JAMES GALL OCH DET
PLANETÄRA PERSPEKTIVET

Onward he flies, and, entering successively the orbits of Uranus and Saturn, his piercing eye can now detect a little speck emerging from the glowing sunshine in which it was previously lost — it is the Earth at last. It brightens into a small blue star, growing richer and larger as he enters successively the orbits of Jupiter and the Mero-planets; and when, at length, he has reached the orbit of Mars, the disc of the earth has become visible, and the rich blue tint of our planet is conspicuous over all the others. Onward and onward the pilgrim angel flies, keeping our little planet still before him, until its growing disc expands into a gigantic moon; and, in a few minutes more, he dips beneath the blue atmosphere that covers the Babylonian plains.[3]

I sin bok The Stars and the Angels, Or The Natural History of the Universe and Its Inhabitants (1858) diskuterar den skotske prästen James Gall inte bara ämnen som bibelns bidrag till den vetenskapliga astronomin, solens geologi, argument för existensen av utomjordiskt liv, utan tar sig också an att beskriva ärkeängeln Gabriels resa från himlen, genom universum, ner till jorden för att överlämna Maria bebådelse.

James Gall Sr. var boktryckare och drev tryckeriet Gall & Inglis i Edinburgh tillsammans med Robert Inglis. De gav ut diverse reseböcker, geografiska verk och kartböcker men specialiserade sig på lättillgänglig astronomi. Gall Sr. uppfann även en egen form av blindskrift. 1808 föddes hans och frun Ann Collies son, James Gall Jr. Efter att ha arbetat några år som assistent i tryckeriet utbildade sig James Gall Jr. till präst och startade bland annat ett missionshus längs Royal Mile i Edinburgh. Han kom även att dela sin fars intresse för astronomi, något han ofta kombinerade med sitt teologiska kall, och kom efter faderns död att ta över hans tryckeri. Hans första steg in i kartografin var ett försök att avbilda och överföra himmelssfären till ett platt papper utan att förvränga stjärnbildernas form. En metod han senare kom att överföra till världskartor. I Thomas Haigs bok Geography of Scotland for the Use of the Blind, som Galls tryckeri tryckte 1851, fanns ett av Galls försök att kombinera Brailleskrift och insydda trådar för att skapa en taktil karta för blinda. 1855 presenterade han sina tre kartprojektioner: Gall stereographic, Gall isographic och Gall orthographic. Den sistnämnda var troligtvis den första ytriktiga världskartan någonsin. Kartan publicerades 1885 i Scottish Geographical Magazine men verkar inte ha uppmärksammats särskilt mycket i vetenskapliga kretsar. James Gall dog tio år senare.

SYNKRONOPTISK VÄRLDSHISTORIA

Under arbetet med sin doktorsavhandling kom Peters i kontakt med begreppet synkronoptisk världshistoria, ett koncept uppfunnet av den franske läkaren och botanikern Jacques Barbeu-Dubourg på 1700-talet. Barbeu-Dubourgs Carte chronographique (1753) består av en tidslinje på ett papper fäst på två trärullar. Genom att vrida på rullarna kan man förflytta sig framåt eller bakåt på tidslinjen.[4] Idén om en simultant överskådlig världshistoria intresserade Peters och passade in i hans växande frustration över den eurocentriska akademiska historieskrivningen. Hans ambition som historiker kom att centreras kring arbetet med att av-eurocentrera historieskrivningen och den dominerande synen på historien och världen. Efter många års arbete publicerar Peters sin egen Synkronoptische Weltgeschichte [Synkronoptisk världshistoria] (1952). Det är en bok i två band där det ena bandet består av en tidslinje över mänsklighetens historia och det andra är ett indexband som i bokstavsordning listar grundbandets innehåll.

Grundvolymen inleds med ett förord av författaren och en introduktion som förklarar hur verket ska läsas. Därefter följer ett uppslag som sammanfattar förhistoriens viktigaste händelser. Passande nog så inleds sammanfattningen med jordens förmodade tillblivelse för fem miljarder år sedan. Peters noterar här att om detta skulle varit startpunkten för verkets faktiska tidslinje hade boken blivit 25 000 kilometer lång. Istället börjar den egentliga tidslinjen, på nästa bokuppslag, med år 3000 före vår tideräkning. Sedan löper tidslinjen fram till år 2000 – men inläggen tar slut tidigare, exakt år är beroende av vilket års upplaga.

Samtliga bokuppslag är en visuell representation av 100 år, där varje år utgör en av uppslagets 100 kolumner. I sidans nederkant är kolumnernas specifika år angivna. Endast vartannat sidveck i grundvolymen är bundet i ryggen, vilket gör det möjligt att vika ut de lösa vecken förbi bokens ytterkanter – och på så sätt kan läsaren överblicka 200 år åt gången. Tvärsöver kolumnerna löper rader i sex olika färger. Raderna utgör de händelser som inträffat under de angivna åren samt personer som anses historiskt signifikanta. En händelse som löper över flera år korsar flera årskolumner. Olika typer av händelser, historiskt viktiga personer, samhälleliga framsteg eller uppfinningar kategoriseras med de sex olika färgerna. Raderna inkluderar även kortare förklarande texter om den angivna händelsen eller personen:

DE AFRIKANSKA FOLKENS
BEFRIELSEKAMP 1964–

Afrikas folk reser sig mot de europeiska stormakternas och de vita minoriteternas politiska dominans och ekonomiska exploatering av deras länder. Efter hårda strider i alla delar av kontinenten mot de europeiska kolonialmakterna, som var överlägsna i fråga om vapen, lyckades de helt ersätta dem och gradvis göra de vita minoriteterna maktlösa. De afrikanska folken förde denna befrielsekamp delvis med stöd av och delvis trots motstånd från sina egna härskande klasser, som försökte behålla sin privilegierade ställning även efter kolonialmakternas tillbakadragande genom att hålla fast vid privat ekonomisk exploatering.[5]

Eller:

KARL MARX 1818–1883

Tysk filosof och politiker. Forskade om ekonomins betydelse för alla människors liv och tider, i nära samarbete med Friedrich Engels. Avslöjade kapitalismens inre motsättningar. Lärde ut krigens och krisernas klasskaraktär och krävde att de skulle elimineras genom att produktionsmedlen övergick i allmän ägo och genom en planerad ekonomi. Gav arbetarklassen medvetenhet om sin makt och visade den dess historiska uppgift i skapandet av ett klasslöst samhälle genom vetenskaplig socialism.

Peters beskriver tidslinjens struktur och de sex olika kategorierna på följande vis i bokens inledning:

Den mänskliga historiens byggstenar har här blivit noggrant monterade. År följer år, liv följer liv, gärning följer gärning. Historiens olika krafter har listats separat och färgkodats.
De betyder:
(grön) Ekonomi: Teknologi, naturvetenskap, upptäckter,
samhällsliv.
(blå) Kultur: Konst, poesi, filosofi, lagar, stadsplanering.
(rosa) Religion.
(orange) Politik: Styrelseskick, social ordning.
(gul) Krig.
(brandgul) Revolutioner: Revolt, inbördeskrig.

Redan här, i bokens första meningar, får vi en uppfattning om vad författaren anser vara relevant för historieskrivningen. Krig är så avgörande för mänsklighetens historia att det får en helt egen kategori, medan konst, poesi, juridik och stadsplanering buntas ihop till den gemensamma kategorin ”kultur”.

Peters lägger i vissa fall till olika symboler i raderna för att förtydliga historiska omständigheter som varken kan artikuleras genom radens längd eller den korta förklarande texten.

[…] en årslinje med en tillagd symbol (~), indikerar en längre tillkomstperiod, till exempel i fallet med uppfinningar, poesi och byggnader.
Den historiska traditionen är ofta felaktig, framförallt i termer av kultur och civilisation, och siffrorna angivna i de olika källorna skiljer sig från varandra, vilket betyder att datumen, vilka var nödvändiga för detta verk, enbart har kunnat bestämmas med vissa reservationer. Sådana kronologiska osäkerheter är markerade med en dubbelpil (↔). I livslinjerna finns ibland en enkelpil. Om pilen pekar framåt (→), är dödsdatumet osäkert, medan om pilen pekar bakåt (←) indikerar det att födelsedatumet är osäkert.
Inkluderande av fakta som inte har bevisats bortom rimligt tvivel har undvikits så långt det går. När strävan efter fullkomlighet ändå fallit tillbaka på personer och händelser som inte är fullt historiskt säkerställda, är dessa markerade med en triangel (△).
Den mörkröda linjen tvärs över politiska personligheters livslinjer indikerar det år då deras styre började. Om slutet av styret inte överensstämmer med slutet av livet, är detta datum markerat med en andra, mörkröd linje.

Längs sidans överkant löper ett ljusgult, vågigt band som anger det aktuella uppslagets århundrade samt ett slags sammanfattning av fundamentala trender och framträdande händelser under århundradet. Till exempel:

5:E ÅRHUNDRANDET FÖRE
VÅR TIDERÄKNING

Grekiska forskare och tänkare övervinner sina religiösa fördomar och skapar en vetenskaplig världsbild. Perserrikets stora anfall mot Europa misslyckas till följd av Greklands enade motstånd. Sedan bryter den gamla striden mellan de enskilda grekiska städerna ut igen utan att hindra blomstringen av konst, poesi, filosofi och historieskrivning. Det klassiska dramat växer fram. Kina förbinder sina stora floder genom kanaler.

Eller:

1600-TALET EFTER
VÅR TIDERÄKNING

Religionskrig ödelägger Europa utan att man lyckas övervinna dess uppdelning i fientliga trossamfund. Medan kungamakten inskränks i England till förmån för borgarklassen, sprider sig absolutismen i Frankrike och över hela kontinenten. Problemet med arbetslöshet uppstår i och med införandet av kapitalistisk produktion. I Västeuropa blomstrar poesi, måleri och arkitektur (barocken). Kina hamnar under manchuriskt styre efter sociala strider.

Arno Peters verkar se Synkronoptische Weltgeschichte som en möjlighet att göra all världens historia tillgänglig för allmänheten. Han anpassar sitt språk efter sin samtid och en icke-akademisk krets av läsare.

Namnen på landskap och platser likväl som andra benämningar har så gott det går hämtats från vår tids vokabulär och terminologi. För att öka den generella begripligheten så har termer som används av experter för att beskriva historiska händelser bytts ut mot faktiska beskrivningar av sådana händelser. De tekniska termerna är listade i fullo i indexvolymen. När så är möjligt har monetära summor angetts i marknadsvärden. Platsen för böckers publikation nämns endast om det har särskild historisk signifikans.

Den tidigare nämnda indexvolymen är, enligt Peters, inte bara en bilaga eller ett appendix till grundvolymen utan ett verktyg som ska användas samtidigt och lika flitigt som grundvolymen.

Indexvolymen gör det möjligt att snabbt hitta personligheter och händelser, följa utvecklingslinjer och få en komplett översikt över fullständiga ämnen. Det är den verkliga nyckeln till användandet av grundvolymen. Indexvolymens baksida innehåller en översikt över alla 50 århundraden i boken. En känsla av varje periods karaktär kan fås genom att observera inläggens frekvens, distribution och färg. När man under en längre tid arbetar med Synkronoptisk världshistoria är alla förklaringar överflödiga; det förflutna talar direkt till oss.

BILDER SOM FÖRÄNDRAR VÄRLDEN
– VISUALISERINGSTEKNIK OCH REPRESENTATION

Så detta, tänker man medan man långsamt går runt, är den konst som framställer historien. Den grundar sig på en förfalskning av perspektivet. Vi, de överlevande, ser allting uppifrån, ser allting samtidigt och vet ändå inte hur det var.[6]

Arno Peters texter eftersträvar i regel ett objektivt och neutralt tonläge, vilket ger sken av att de historiska fakta som presenteras är obestridligt sanna. Den avslutande meningen i förordet till Synkronoptische Weltgeschichte är typisk: ”När man under en längre tid arbetar med Synkronoptisk världshistoria är alla förklaringar överflödiga; det förflutna talar direkt till oss.” Det förflutna som återfinns i Synkronoptische Weltgeschichte är enligt Peters så nära en historisk sanning man kan komma, fri från yttre påverkan. I förordet till Die neue Kartographie skriver han därtill att ”femtusen år av mänsklig historia har fört oss fram till tröskeln av en ny tidsålder – vetenskapens tidsålder har börjat”. Citatet är talande för Peters inställning till vetenskapen som lösningen på kolonialismens och kapitalismens fortsatta förtryck. Kapitalismens påverkan på samhället är för övrigt något han sällan nämner i sina texter.[7] Han faller ofta i fällan att sätta sin tilltro till matematiken som den stora objektiva vetenskapen – fri från fördomar eller politiska incitament. I hans kartografiska texter ges ofta utförliga presentationer av de matematiskaformler som använts för att överföra jordens sfäriska form till hans ytriktiga tvådimensionella världskarta. I Synkronoptische Weltgeschichte antar Peters att genom att låta den tid som ett historiskt skeende tagit i anspråk vara det som bestämmer dess utrymme på tidslinjen också för med sig en jämlik historisk representation. Här sammanfaller hans kartografiska och historiografiska projekts målsättning i att det är den visuella representationens matematiska exakthet som ska leda fram till en samhällelig förändring som leder till jämlikhet. Synkronoptische Weltgeschichte använder sig av visuella representationstekniker som är vanliga inom matematiken och statistiken. Tidslinjen tar formen av en tabell med sina kolumner och rader. Händelserna och personerna närmar sig stapeldiagrammens funktion, där antal år utgör stapelns storlek.

James Galls intresse för att se vår värld ovanifrån har genklang i Peters arbeten. Både historikern och kartografen Peters placerar sig själv ovanför och utanför händelserna. Peters funderar aldrig, medvetet eller ej, över sin egen position som suverän uttolkare och nedtecknare av vad han ser som en ny och rättvisande världsuppfattning.

Peters ämnar alltså att kritisera och motarbeta den förhärskande västerländska synen på historieämnet genom att låta alla historiska händelser ta lika mycket plats oberoende av var på jorden de inträffat. Problemet är att det historiska källmaterial som han baserar sin historieskrivning på är ideologiskt betingat. Textraderna som ska sammanfatta århundradena i Synkronoptische Weltgeschichte är ett bra exempel: Europa står i centrum och endast en mening i slutet vigs åt Kina – medan resten av världen inte finns representerad. Bland personerna som nämns i tidslinjerna är västeuropeiska män, kanske inte helt överraskande, överrepresenterade. En del kritik riktades mot Peters och hans historieskrivning men inte på ovannämnda grunder. Istället kritiserades hans historieskrivning för att vara någon form av kommunistisk historierevision.[8] Rättvisa och jämlikhet är den genomgående ambitionen i Peters arbeten, men han har även en stark övertygelse av bildernas och framförallt kartornas performativa potential. Genom att förändra hur vi ser på världen kan vi också förändra världen i sig. Peters kartografiska projekt är kanske det tydligaste exemplet på detta. Han argumenterar för att en gammal imperialistisk syn på världen förstärks genom reproduktionen av Mercatorprojektionen, som enligt honom skapades som ett kolonialt verktyg. Något den fortsätter vara så länge den har ställningen som den ”officiella” världskartan – vilket den fortfarande har. UNESCO har valt att marknadsföra kartor baserade på Gall-Petersprojektionen och den har antagits som ny standard i skolor i Storbritannien. Trots detta har den ännu inte fullt ut lyckats avpollettera Mercatorprojektionen. Världskartor fungerar inte bara avbildande utan producerar också världen genom sin påverkan på vår världsuppfattning.

Ett projekt av typen Synkronoptische Weltgeschichte kan verka dömt att misslyckas från början, men det är ändå både intressant och lärorikt. Den linjära uppfattningen av tid och historikerns position som någon som ser händelserna utifrån kan te sig utdaterade. Även om Synkronoptische Weltgeschichte, trots sina kritiska utgångspunkter, i slutändan reproducerar den överrepresenterade europeiska historien så synliggör verket historiska skeenden som vanligtvis inte lärs ut i skolan, även om de är få till antalet. Den linjära uppfattningen av tid som Peters presenterar kan verka föråldrad idag. Istället bör läsare fokusera på det synkronoptiska perspektivet: genom att göra så mycket som möjligt av den nedskrivna historien simultant överskådbar går det att göra kopplingar och se samband mellan olika historiska skeenden. Återigen handlar det om att förändra sättet vi ser på världen, eller världshistorien i det här fallet, för att göra oss uppmärksamma på globala orättvisor. Betraktat ur denna synvinkel är Synkronoptische Weltgeschichtes perspektiv och ambition hisnande.

I båda fallen, kartografin och historieskrivningen, handlar det om att skapa sig en bild från ett förfalskat eller omöjligt perspektiv för att göra världen, om inte mer verklighetstrogen, så mer förståelig. Det handlar om bilder som förändrar världen.

Noter

1
Arno Peters, Die neue Kartographie, (New York: Friendship Press, 1983), s. 144 (min övers.).

2
Inom geografin är en loxodrom en kroklinje som på en sfär, så som jordklotet, skär genom meridianerna i en konstant vinkel.

3 James Gall, The Stars and the Angels, Or The Natural History of the Universe and its Inhabitants (Edinburgh: Ballantyne and Company, 1858), s. 299.

4
Se Stephen Fergusons ”Jacques Barbeu-Dubourgs Carte chronographique” från 1753, övers. Sara Wengström, s. 49–84 i detta nummer.

5
Samtliga översättningar av Synkronoptische Weltgeschichte är mina egna.

6
W.G. Sebald, ”Saturnus Ringar” i Dikt, prosa, essä, övers. Ulrika Wallenström (Stockholm: Bonniers, 2011), s. 603.

7
Undantag finns såklart, 1996 publicerade han t.ex. en kort skrift vid namn Das äquivalenz-prinzip als grundlage der global-ökonomie [Ekvivalensprincipen som grundlag för den globala ekonomin] som argumenterar för en global fördelningsekonomi.

8
För en utförlig redogörelse av kritiken, se hembygdshistorikern Klaus Peter Schultz text ”Skandal im toten Rennen” [Skandal i dött lopp] från 1953.