Home

800px-Paris1890s3
Att söka efter det fragmentariska ter sig för dagens postmoderna hjärna med nödvändighet just fragmentarisk. Ju fler pusselbitar som trillar in i ens medvetande desto komplexare tycks det bli, och man greppar efter knutarna i denna spindelväv för att skönja mönstret. Det fragmentariska minnet, språket, människan, världen. För min del började detta sökande hos Gertrude Stein och jag var länge säker på att det moderna fragmenterandet, som en variabel inom riktningarna under det breda begreppet modernismen, skulle mynna ur de ljusgrå gator där för övrigt jag själv nästan ett århundrade för sent flanerade kring under mitt tjugonde år.

Steins Paris Frankrike är en märklig skildring av hur Paris är logik och mode, mode och logik, och hur det var därför som modernismen fann sin kärna just där. Efter att ha läst första frasen i Hemingways A Moveable Feast blev jag nästan säker på att det måste röra sig om just Paris: “Och så var det det dåliga vädret.” Vi bereds ingen introduktion, vi kastas rakt in i ett uppräknande av mer eller mindre sammanhängande fragment kring ett bestämt tema. Temat är alltså återigen Paris.
Hemingway behandlar alltså minnets fragmentariska väsen, minnet som ett kollage; i övrigt kan väl inte Hemingways språk i större grad klassas åt det fragmentariska hållet. Där tycks Stein leva mer i (post?)modernismens medvetenhet och söndersprängande i sin lek med upprepat kategoriserande och stream of consciousness. Stein som gick promenader i Luxenbourgträdgården med sina pudlar och Picasso, Stein på vars gravstensbaksida livskamraten Alice B Toklas namn inristats, namnet som kryptiskt också ersatt Steins som titel till självbiografin. Vågar man sig på tanken att Stein rentav såg sig själv som en rad fragment parallella i den större helhet som utgjordes av också Alice B Toklas?
Söndersprängandet. Istället för att måla upp världen från det klassiska perspektivet börjar man pusslar ihop fragmenten i nya mönster, vilka inte direkt ger en enkelt tolkad bild men förhoppningsvis, vilket väl var målet, en sannare bild av verkligheten, den i grunden fragmentariska verkligheten. En verklighet som genom främmandegöringen från det klassiska perspektivet dessutom måste förnimmas på Södergrans Virgine Moderne’s vis, som den estetiska oskulden.
Som flugor till sockret verkar de ha dragits från Europas alla hörn till caféerna i Paris, fragmentaristerna. Nåväl, modernisterna då, om ni så vill. Enligt utsagorna ska Joyce och Proust för övrigt ha träffats en gång, en enda, det var på en bjudning, och det enda som sades ska ha rört de serverade chokladtryfflarnas kvalitet. Lite i stil med Alice B Toklas som idag är ihågkommen delvis för att ha publicerat recept på nu berömda hashbrownies.
Men låt oss flanera vidare. Naturligtvis var, som alltid, denna fokusering på ‘la capital d’Europe’ fåfäng. Istället visade det sig att detta fragmentarismens metasökande skulle leda till de ännu ljusare grå gator där för övrigt jag själv flanerade under mitt nittonde år. De gator där Thomas Bernhard liksom Wittgensteins brorson (egentligen kusin) sprang omkring som barn långt innan de började promenera mellan varandras sjuksängar på å ena sidan sanatoriets lungsjukavdelning å andra dess hospital. Den stad där den oundvikliga Ringstrasse, taxibilarnas och turistbussarnas löpbana, den av klassicismens ståthus kantade, fungerar som en ständigt närvarande påminnelse om allt som måste luckras upp, krossas, fragmenteras. Den stad där Stephansdoms torn blänker i ett lika brett spektra av färgnyanser som kyrkorna i Combray. Men nog med spaning efter den tid som flytt, jag ska tala om poeten Wittgenstein.
Hos Wittgenstein finns på sätt och vis fragmentarismen såväl i form som i innehåll. Idéen i poesin, poesin i idéen, motståndets språk och motståndet mot språket, vilket är vad Marjane Perloff utreder i Wittgensteins Ladder.
Läser man Wittgenstein som skönlitteratur visar det sig att nya vägar öppnas härifrån och in i moderniteten, mot författare som Bernhard, Beckett, och Stein. Den till synes logiska följden i Wittgensteins uppställda fragment framstår plötsligt som öppnare, rent av modernistisk. Detta ska också vara något som fördjupas hos den senare Wittgenstein, där också själva språkfilosofin blir alltmer uppluckrad, och texten liksom “dramatiserar ett tänkande kring vardagsspråkets hemligheter”, som det heter i J Olssons artikel Wittgensteins betydelse för den moderna poesin.
Kanske vågar man sig på att påstå att Wittgenstein genomgår en utveckling mot ett mer modernistiskt tänkande, mot en större medvetenhet kring den sublima komplexiteten i perception. Den senare Wittgenstein förkastar sin tidigare tilltro till språket som innefattande samma logik som fallet, verkligheten. Istället utvecklar han en slags vardags-språkfilosofi, där “meningen” inte är beroende av verkligheten, där språket är en kontextbunden representation.
Snarare än att världen begränsar våra uttryck är det våra uttryck som begränsar världen. Är det alltså först när våra uttryck är fragmentariska, vilket ju är ordens det vill säga symbolgörandets själva grund, som världen blir fragmentarisk? Snarare kunde man kanske säga att våra uttryck begränsas av våra förnimmelsefunktioner, och att fragmentarismen alltså faktiskt bottnar i själva vårt fragmentariska tänkande.
Med detta som slutsats kan det tyckas väl till pass att åter krypa tillbaks till Paris där ju märkligt nog även Oscar Wilde lyckades avtala möte med döden. Låt oss avsluta med att meditera en stund över ett fragment av denne flanerande filosof.
“Paradox though it may seem – and paradoxes are always dangerous things – it is nevertheless true that Life imitates Art far more than Art imitates Life.”
Så växte vi också alla upp i modernismens tecken och blev en spindelväv av uppluckring, en tavla av Picasso, kort sagt fragmentarister; paradox though it may seem.

Ellinor Åslund

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s